Behöver du istället ett starkt lösenord? Prova vår Lösenordsgenerator
Vad är en SHA-hash?
SHA-256, SHA-384 och SHA-512 tillhör SHA-2-familjen av kryptografiska hashfunktioner, standardiserade av NIST (FIPS 180-4). Var och en tar emot valfri indata — text, en fils innehåll, vad som helst — och genererar ett fast långt "sammandrag" som ser ut som slumpmässiga tecken. Samma indata ger alltid samma hash, men det finns inget sätt att omvandla en hash tillbaka till den ursprungliga indatan. Det gör hashvärden användbara för att verifiera att en fil inte har ändrats (kontrollsummor), bekräfta dataintegritet, och som en byggsten i digitala signaturer och system som Git och Bitcoin.
SHA-256 vs SHA-384 vs SHA-512: vilken ska jag använda?
| SHA-256 | 256 bitar (64 hexadecimala tecken) | Den mest använda och kompatibla standarden — detta är vad de flesta kontrollsummor, API:er och filverifieringsverktyg förväntar sig. |
| SHA-384 | 384 bitar (96 hexadecimala tecken) | En avkortad variant av SHA-512, som ibland krävs av specifika efterlevnadskrav eller protokollstandarder. |
| SHA-512 | 512 bitar (128 hexadecimala tecken) | En större säkerhetsmarginal än SHA-256, och ofta snabbare på 64-bitarssystem — ett bra val när du specifikt behöver SHA-2:s starkaste alternativ. |
Är det säkert att hasha känsliga uppgifter med det här verktyget?
Ja — hashningen sker helt i din webbläsare med Web Crypto API. Det du skriver laddas aldrig upp, loggas eller lagras på en server.
Vad används SHA-256 till?
Att verifiera att nedladdade filer inte har blivit skadade eller manipulerade, bekräfta dataintegritet, digitala signaturer, samt som en central byggsten i system som Git och Bitcoin. Det är i sig inte ett bra sätt att lagra lösenord — använd bcrypt, scrypt eller Argon2 för det.
Kan jag få tillbaka originaltexten från en hash?
Nej. Hashning är envägs till sin natur — det finns inget sätt att omvandla en SHA-256/384/512-hash tillbaka till indatan som skapade den.
Vad är skillnaden mellan SHA-256, SHA-384 och SHA-512?
De tillhör alla samma SHA-2-familj och använder samma underliggande design — den huvudsakliga skillnaden ligger i utdatalängd och hastighet. SHA-256 producerar en 256-bitars hash och är standardvalet som används mest. SHA-512 producerar en 512-bitars hash, ger en större säkerhetsmarginal och är ofta snabbare på 64-bitarssystem. SHA-384 är en trunkerad version av SHA-512:s interna beräkning, som ger en 384-bitars hash — den används främst där en specifik standard eller protokoll kräver exakt den längden. För de flesta vardagliga användningar (kontrollsummor, filverifiering) räcker SHA-256; välj SHA-512 om du specifikt vill ha det starkaste alternativet inom SHA-2.
Är SHA-512 säkrare än SHA-256 eller SHA-384?
När det gäller teoretisk säkerhetsmarginal, ja. För en n-bitars hash är det generiska kollisionsmotståndet ungefär 2^(n/2) — cirka 2¹²⁸ för SHA-256, 2¹⁹² för SHA-384 och 2²⁵⁶ för SHA-512, så SHA-512 har den största marginalen. I praktiken spelar detta sällan någon roll: 2¹²⁸ ligger redan långt bortom vad som är beräkningsmässigt genomförbart, och det finns inga kända praktiska attacker mot någon SHA-2-variant. SHA-256 förblir det rätta standardvalet för vardagligt bruk; välj SHA-512 om du specifikt vill ha den extra teoretiska marginalen eller om ett protokoll kräver det.